Samtidigt som media börjar uppmärksamma flyktingkatastrofen som pågått de senaste åren och våra folkvalda tvingas hjälpa folk skriver jag en historia om någon som får ett hem efter hundra år på flykt

Det är inte som att jag kan tajma såna här saker, och historiens stora drag har jag haft klara minst fem år i förväg så det är knappast populärkulturen som påverkar mitt arbete. Det verkar snarare som att jag måste vänta på att världen under mina fötter ska vridas till rätt bakgrundsbild innan jag kan skriva.

Mitt namn är Emil Wikström, och jag minns när de tunga sakerna för Jenny började hända kort efter att min mamma dog.