lördag 26 september 2015

Är Sverigedemokraterna fascister?

I korthet, ja. Men för att förklara saker för de som växt upp med fascisternas konstanta, brett uppmärksammade flod av lögner de senaste fjorton åren och kanske blivit litet hjärntvättade, låt oss börja från från början, med "invandringskritiken".

Vad tror du Sverigedemokraternas huvudfrågor, för att inte säga enda uttalade mål - att minska invandring, minska flyktingmottagande, minska EUs inflytande, att minska minoriters rättigheter - går ut på? Vad är mest sannolikt?

A) Att Sverigedemokraterna är de enda som förstår vad som faktiskt händer och alla ekonomer, alla politiker, alla historiker och alla samhällsforskare utom de som motiveras av rasbiologi har fel när de säger att öppenhet, fri rörlighet och kulturellt utbyte är bra för samhället, eller

B) Att Sverigedemokraterna drar precis samma lögner som varenda fasciströrelse i historien dragit för att komma till makten, och den stora majoritetens uppfattning är mer pålitlig än den lilla minoritetens?

Det är en fin samling lögner, finslipade av flera generationer tyranner. De tilltalar människans lägsta instinkter, de lovar att vi inte behöver bry oss om de där andra, de främmande, inte som om de vore våra egna grannar. De lovar att ge dig din ära tillbaka, få dig att känna stolthet, skydda ditt hus, ge dig ett job, snygga till kvarteret, påminna dig om vilken storhet du en gång haft, rensa ut de smutsiga och korrupta, ta bort allting som du känner är olikt dig.

Men i grunden finns det där ojämlika. De som är annorlunda är inte lika mycket värda. Det är okej att ta från dem och ge till oss eftersom vi är bättre än dem. Den svenska kulturella-eller-genetiska essentiella särskildheten får inte beblandas med Islam eller med araber eller med homosexuella eftersom den är överlägsen, och därför måste vi bygga murar omkring oss. Det handlar om att stänga gränserna till varje pris, inte för att människan mår bäst av homogena samhällen (lögn, se New York) eller för att invandring är dåligt för ekonomin (lögn, se New York), utan för att utlänningarna är dåliga, och de förtjänar inte att dela vårt överflöd.

Och ja, det är det som är fascism - att dela upp människor i mer och mindre värda för att rättfärdiga att ta från de mindre värda och ge till de mer värda. Det är en princip som kan ta många uttryck, som Spaniens barnhem under Franco där de svagaste fick dö för att de starkaste skulle härdas och bli bättre soldater, eller borgarnas arbete för att sänka skatterna för de rikaste, eller att skjuta 69 personer som du anser är värda mindre än en 100 000-del av dig eftersom de saknar din övertygelse, eller att be folk ställa sig på öresundsbron med en kulspruta för att stoppa flyktingkatastrofen från att sprida sig hit.

Eftersom det är okej att 60 miljoner människor saknar hem så länge de bara är utlänningar.

Mitt namn är Emil Wikström, och det frustrerar mig att alla inte begriper saker lika bra som jag.

onsdag 16 september 2015

Samtidigt som media börjar uppmärksamma flyktingkatastrofen som pågått de senaste åren och våra folkvalda tvingas hjälpa folk skriver jag en historia om någon som får ett hem efter hundra år på flykt

Det är inte som att jag kan tajma såna här saker, och historiens stora drag har jag haft klara minst fem år i förväg så det är knappast populärkulturen som påverkar mitt arbete. Det verkar snarare som att jag måste vänta på att världen under mina fötter ska vridas till rätt bakgrundsbild innan jag kan skriva.

Mitt namn är Emil Wikström, och jag minns när de tunga sakerna för Jenny började hända kort efter att min mamma dog.

onsdag 9 september 2015

Nietzsche och jag

Jag har alltid varit rädd för att ha makt. Det är bara mitt fosterskadade självförtroende, inget nytt, men effekten blir inte mindre påtaglig för det.

Bara nu, när jag börjat lära mig teoretiskt hur makt ska användas, blir jag mindre rädd.

Bara nu börjar jag bli mer rädd för att jag låtit fel människor ta för mycket makt utan att göra något åt saken.

Nu, när jag knappt kan börja gissa vad jag skulle behöva göra för att få någon makt, eller om jag kan göra de sakerna.

Mitt namn är Emil Wikström, och jag skulle vara en bra statsminister.