onsdag 30 december 2015

Att göra 2016

Fyra av böckerna på den här listan har jag i hyllan, så extra svårighetsgrad: Inga böcker jag läst förut.
Mitt namn är Emil Wikström och jag behöver nog en fjärde bokhylla snart.


tisdag 20 oktober 2015

De roligaste människorna på Internet och deras hemliga roligheter

Om någon av min läsare missat det gillar jag Loading Ready Run och deras oavbrutna ström av komedi som förgyller åtminstonde sex dagar i veckan. Den främsta kritiken är faktiskt att de gör så mycket att det är svårt att hålla reda på allt. De verkar också kroniskt ambivalenta om att berätta för folk vad de gör. Så att grundaren och pappafiguren Graham Stark har en blogg har jag missat i flera år, med godbitar som

som visar att deras liv i stora delar tydligen är precis så hejdlöst roliga som det verkar på video. Så det var dagens stora upptäckt. Sen är visst Kathleen med barn också.

Mitt namn är Emil Wikström, och respektera kändisar som anstränger sig för att framhäva sitt arbete i stället för att kapitalisera på sitt kändisskap men snälla nån.

lördag 26 september 2015

Är Sverigedemokraterna fascister?

I korthet, ja. Men för att förklara saker för de som växt upp med fascisternas konstanta, brett uppmärksammade flod av lögner de senaste fjorton åren och kanske blivit litet hjärntvättade, låt oss börja från från början, med "invandringskritiken".

Vad tror du Sverigedemokraternas huvudfrågor, för att inte säga enda uttalade mål - att minska invandring, minska flyktingmottagande, minska EUs inflytande, att minska minoriters rättigheter - går ut på? Vad är mest sannolikt?

A) Att Sverigedemokraterna är de enda som förstår vad som faktiskt händer och alla ekonomer, alla politiker, alla historiker och alla samhällsforskare utom de som motiveras av rasbiologi har fel när de säger att öppenhet, fri rörlighet och kulturellt utbyte är bra för samhället, eller

B) Att Sverigedemokraterna drar precis samma lögner som varenda fasciströrelse i historien dragit för att komma till makten, och den stora majoritetens uppfattning är mer pålitlig än den lilla minoritetens?

Det är en fin samling lögner, finslipade av flera generationer tyranner. De tilltalar människans lägsta instinkter, de lovar att vi inte behöver bry oss om de där andra, de främmande, inte som om de vore våra egna grannar. De lovar att ge dig din ära tillbaka, få dig att känna stolthet, skydda ditt hus, ge dig ett job, snygga till kvarteret, påminna dig om vilken storhet du en gång haft, rensa ut de smutsiga och korrupta, ta bort allting som du känner är olikt dig.

Men i grunden finns det där ojämlika. De som är annorlunda är inte lika mycket värda. Det är okej att ta från dem och ge till oss eftersom vi är bättre än dem. Den svenska kulturella-eller-genetiska essentiella särskildheten får inte beblandas med Islam eller med araber eller med homosexuella eftersom den är överlägsen, och därför måste vi bygga murar omkring oss. Det handlar om att stänga gränserna till varje pris, inte för att människan mår bäst av homogena samhällen (lögn, se New York) eller för att invandring är dåligt för ekonomin (lögn, se New York), utan för att utlänningarna är dåliga, och de förtjänar inte att dela vårt överflöd.

Och ja, det är det som är fascism - att dela upp människor i mer och mindre värda för att rättfärdiga att ta från de mindre värda och ge till de mer värda. Det är en princip som kan ta många uttryck, som Spaniens barnhem under Franco där de svagaste fick dö för att de starkaste skulle härdas och bli bättre soldater, eller borgarnas arbete för att sänka skatterna för de rikaste, eller att skjuta 69 personer som du anser är värda mindre än en 100 000-del av dig eftersom de saknar din övertygelse, eller att be folk ställa sig på öresundsbron med en kulspruta för att stoppa flyktingkatastrofen från att sprida sig hit.

Eftersom det är okej att 60 miljoner människor saknar hem så länge de bara är utlänningar.

Mitt namn är Emil Wikström, och det frustrerar mig att alla inte begriper saker lika bra som jag.

onsdag 16 september 2015

Samtidigt som media börjar uppmärksamma flyktingkatastrofen som pågått de senaste åren och våra folkvalda tvingas hjälpa folk skriver jag en historia om någon som får ett hem efter hundra år på flykt

Det är inte som att jag kan tajma såna här saker, och historiens stora drag har jag haft klara minst fem år i förväg så det är knappast populärkulturen som påverkar mitt arbete. Det verkar snarare som att jag måste vänta på att världen under mina fötter ska vridas till rätt bakgrundsbild innan jag kan skriva.

Mitt namn är Emil Wikström, och jag minns när de tunga sakerna för Jenny började hända kort efter att min mamma dog.

onsdag 9 september 2015

Nietzsche och jag

Jag har alltid varit rädd för att ha makt. Det är bara mitt fosterskadade självförtroende, inget nytt, men effekten blir inte mindre påtaglig för det.

Bara nu, när jag börjat lära mig teoretiskt hur makt ska användas, blir jag mindre rädd.

Bara nu börjar jag bli mer rädd för att jag låtit fel människor ta för mycket makt utan att göra något åt saken.

Nu, när jag knappt kan börja gissa vad jag skulle behöva göra för att få någon makt, eller om jag kan göra de sakerna.

Mitt namn är Emil Wikström, och jag skulle vara en bra statsminister.

tisdag 25 augusti 2015

Drömdagbok #64381765

Vilken underlig dröm. Först drömde jag att kusin T var i stan och han och jag och kusin M planerade att gå och bada. På något vis vaknade jag sen i min säng beredd på att ta mig till havet. Kanske drömde jag att jag somnade, det minns jag inte riktigt. Men i alla fall kände jag mig en smula självmedveten när jag stod framför badrumsspegeln och tänkte att jag skulle visa mig på stranden.

Fast då upptäckte jag att min spegelbild var magrare och mer vältränad än jag nånsin varit. Det och armarna som höll om mig bakifrån fick mig att förstå att jag drömde, och vad jag såg i spegeln inspirerade mig att göra nåt jag alltid tänkt i efterhand att jag borde ha gjort när jag haft en klar dröm. En lång, arabisk man med stiligt getskägg dök upp bakom mig; ägaren till de ovan nämnda armarna. Mitt undermedvetna skämtade med mig, insåg jag med glädje - subverterade mina förväntningar och utmanade mina fördomar. Ett perfekt utfört litet skämt på min heterosexualitets bekostnad.

Det skäggiga ansiktet ersattes nästan genast av en chockerande vacker kvinnas, inte riktigt som jag föreställt mig. Faktiskt fick det mig att undra. Hon såg också mellanösternsk ut, men bara litet vagt; kanske en mycket blek Iranier. Med glänsande len hy. Väldigt konventionellt attraktiv. Möjligen photoshoppad. Jag undrade om jag skapat henne själv eller lånat henne från någon reklam för en särskilt oinspirerad dejtingsajt.

Men hon drog mig nedåt för att nå och kunna trycka sidan av ansiktet mot min hals och log och fick mig att tro att jag verkligen gjorde henne lycklig och det var otroligt skönt. Jag insåg att jag tittade på henne i spegeln medan hon hade ögonen direkt på mig och vände mig mot henne och där började konstigheterna.

Jag kunde nämligen inte se henne, och inte känna hennes beröring heller när jag tänkte på det. Fastän hon uppenbarligen såg och rörde vid mig direkt, fanns hon för mina sinnens del bara i spegeln. Jag stirrade på henne i spegeln, sökte hennes blick för att kunna kommunicera min oro - att prata tänkte jag inte på - men när hon till sist mötte min blick försvann jag och hon såg förtvivlad ut. När hon såg bort från spegeln fanns jag igen, och jag gick nervöst därifrån, osäker på vad jag skulle kunna göra med min dröm utan att drömmen skulle komma på något sätt att sabotera för mig. Jag tänkte på att ta en flygtur men råkade få garaget nedanför min balkong att flyga bort i stället, och så vaknade jag.

Jag har tydligen väldigt svårt att lita på mina drömmar. Antagligen på grund av alla vansinnigt traumatiserande mardrömmar jag hade som barn. Fast i efterhand hade ju kvinnan i spegelns och mitt förhållande enkla och tydliga regler som vi kunde ha följt, om än extremt godtyckliga. Hur kommer min hjärna på såna här saker? Illa nog att jag inte kunde uppfatta hennes existens annat än i spegelglas, men att jag reducerades till en kroppslös blick när hon såg mig i spegeln var helt klart orättvist. Och vilket märkligt förhållande det skulle blivit om det pågått mer än tio sekunder. Antar att jag skulle behöva ha en spegel med mig och hålla ett öga på den konstant i hennes närvaro, medan hon skulle behöva undvika alla speglar i min närhet. Inte otänkbart, bara hemskt slumpmässigt. Och antagligen frustrerande i längden att aldrig kunna se varandra i ögonen.

Mitt namn är Emil Wikström, och jag skulle fortfarande inte ha något emot en enda normal sexdröm.

tisdag 11 augusti 2015

Make it fast and make it last

Fast jag lärt mig leva med det har jag alltid hatat att upprepa mig. (Jag hatar att vara oförstådd mer.) Jag har tänkt att det beror på att jag inte kan stå ut med kunskapen att det finns saker jag vet som andra människor inte vet eller tvärtom; det är lätt att tro eftersom jag har Aspergers och i princip utgår från att vi är telepatiska. Det gör att jag ogillar att behöva berätta, förklara och undervisa och pratar för lågt.

Men upprepning är en annan sak. Det handlar inte om att säga saker två gånger men att göra saker om igen. Om jag kunde skulle jag inte ens gå på toa två gånger. Jag har inte samma problem med förändringar som många med eller utan neuropsykologiska variationer har; jag älskar förändring, ju större och snabbare desto bättre, men jag vill att förändringar ska vara. Att vi inte ska glida tillbaka och behöva göra samma sak igen. Att vi skulle ha lärt oss av Hitlers misstag och inte upprepa dem till exempel. Jag har samma behov av stabilitet som andra, antar jag, jag kräver bara stabilitet i rörelse.

Mitt namn är Emil Wikström, och det har tagit mig trettiofyra år att komma på tre saker jag vill: Skriva en bok, träffa en flicka och gå framåt.

onsdag 5 augusti 2015

Liten utmaning

1. Gör en skräpig tre-frames animerad .gif av dig själv.
2. Måste vara svartvit.
3. Måste vara tre "frames".
4. Måste vara du.
5. Måste vara dåligt gjord.
6. Måste vara kul att göra.
Det här är min bild av mig själv just nu. Jag skriver ansträngt, jag skriver intensivt och jag kopplar av och tänker på att skriva. Inom 0,75 sekunder.

tisdag 4 augusti 2015

Dagar i solen

Gick ned till en åker jag tycker om, med en avloppstrumma uppstickande en meter ur jorden. Där lade jag mig mot den solvara betongen och smuttade brorsans kvarglömda Licor 43 och skrev i min anteckningsbok.

Det gick exakt som jag hade tänkt mig, inklusive åbäkandet att trampa utt en liggplats i det vildvuxna ogräset, den kortvariga trivseln innan jord och betong trängde sig på hur jag än satt, och en högljudd grupp förbipasserande berusade unga män som lämnade mig ifred när jag låg stilla. Ingen vild och obunden kvinna dök upp för att förverkliga mina drömmar.

Väldigt oeffektivt sätt att jobba är min slutsats. Jag kan fantisera om att jag är där när jag skriver och göra det minsre besvärligt och mer behagligt för mig.

När blev det bättre att göra allting i mitt huvud än på riktigt?

torsdag 30 juli 2015

Människonätter

Jag har inte pratat med någon på hela dagen, eller tagit mig längre från lägenheten än tvättstugan, så vid midnatt går jag ut i regnet med bara fötter. Det ger mer att skriva om såna här saker än att faktiskt göra dem, har jag upptäckt, men ibland räcker det inte att fantisera.

Ibland måste man gå och blöta ned sig och känna gräset under fötterna och plaska i vattenpölar och se att man kan gå i en halvtimma i Sveriges elfte största stad utan att se en enda rörelse, utom en katt och en lastbil, båda på långt håll.

Det börjar bli mörkt på natten nu, men fortfarande härligt varmt. Drömmarna kommer närmare. Jag känner mer förväntan än obehag när kyrkklockorna börjar ringa, fyra minuter över midnatt, borta från Backens kyrka där Farfar är begravd. Jag står vid grusvägskorsningen och väntar ett slag, kanske kommer han förbi och vi kan samtala litet.

Sånt händer aldrig i mina historier, det är för konstlat, för klyschigt. Men det här är bara verkligheten.

Mitt namn är Emil Wikström, och jag har inte hittat på ett ord på hela dagen.

söndag 7 juni 2015

Lite gladare nyheter

Idag har jag skapat en sak som inte funnits i sinnevärlden förut. Upplösningen till min första bok, som funnits i mitt huvud sen ungefär 2001. Vi har nått Berget Vid Världens Ände. Och snart, snart den stora upplösningen till akt 1 av Av Drake Och Kvinna. Det är spännande för mig, inte bara för att jag fått en sak som inte varit att bli.

Såna företag som karaktärer tar på sig i såna här böcker brukar sluta i antiklimax, men jag kan avslöja att såna klyschor brukar inte jag. Det trots att när hjältarna till slut faktiskt når bergets krön och ser ut över världens ände så regnar det.

Mitt namn är Emil Wikström, och min emailaddress är mitt jobb.

tisdag 7 april 2015

Mer än bara överleva

Idag insåg jag att min motvilja mot tvångstankar och min förmåga att anpassa mig till vad som helst som är fysiskt möjligt att överleva inte beror på masochism, darwinism, överlevnadsinstinkt eller något annat än mobbarna som jag inte sett på närmare tjugo år. Om jag visar, till exempel, minsta lilla tecken på att det är obekvämt för mig att sitta med ryggen mot fönstret, så vet jag att de kommer att utnyttja den svagheten. Man kan inte ge efter en millimeter för mobbarna; bättre att anpassa sig och låta dem tro att inget de gör berör en. Bättre att sitta stilla och bli strypt än att visa att man behöver luft. (Jag menar det bokstavligen. Cristofer Diaz blev nästan empatisk när han förstod att han nästan dödat mig.) Men det var länge sen jag hade såna fiender.

Så. Dags att spräcka denna rustning och börja andas.

Mitt namn är Emil Wikström och jag har ingen egen smak än.

söndag 18 januari 2015

Om objektpermanens

Bästa skitstövel,

Varför är du så arg på tiggare?

Är det för att de får pengar som du tycker att de inte förtjänar? Alla tiggare i världshistorien tillsammans har inte haft lika mycket pengar som Moderaterna fick för att sälja ut offentliga sektorn till sina kompisar i perioden 2008-2014, självklart handlar det inte om pengarna.

Men de finns där, framför näsan på dig. Om du har någon förmåga till empati gör det dig upprörd att se en människa som lider. Och om du inte kan föreställa dig att det finns någonting bortom det som syns rakt framför näsan på dig, eller att det finns någonting viktigare än vad du känner i detta ögonblick, då blir du förstås arg på henne för att hon gör dig upprörd.

Så enkelt är det om man inte försöker tänka eller bry sig eller respektera andra människor.

fredag 9 januari 2015

Idiotsäker

För 30 minuter sedan gav jag mitt namn och address till @Denfinarasismen utifall att han ville åtala mig för förtal eftersom jag påstår att han är rasist. Jag gissar på 20% chans att han vidarebefodrar informationen till några skinnskallar som kommer att misshandla och/eller råna mig för att övetyga mig om Islams ondska. Den här posten är alltså bara en liten försäkran om att det finns spår att följa om något händer mig.

Mitt namn är Emil Wikström och jag är paranoid. (Och min favoritläsare är nervöst lagd, så jag hoppas hon inte oroar sig i onödan.)