måndag 24 november 2014

De ensammaste människorna är de vänligaste; de mest skadade, de visaste; de mest maktlösa, de modigaste

Och här är ett par bilder på min nya hårfärg, som jag slog vad om tjugo kronor att prova.
Gissa vilka två bilder som vreds 90° när jag laddade upp dem. Helt omotiverat.


Gissa vem som valde färgen.

onsdag 1 oktober 2014

Om världen

Uppdaterad mer läsbar karta. Klicka för att se ännu större.

En fråga som många ställer sig, särskilt i konungariket Sverige sedan ett par veckor: Vad är det för fel på människor?

Svar: I stora drag, en upplevd blandning av känslor av förminskad existentiell trygghet och personliga valmöjligheter som lägger grunden för värderingar baserade på överlevnad och traditioner i motsats till personlig utveckling och utforskande av nya idéer.

Det är den allmänna slutsatsen vi kan dra av World Values Surveys makalösa opinionsundersökning av omkring etthundra länders befolkning under tjugosex år.

Den lilla bilden ovan är en karta över mänsklig kultur. Jag tror att den lilla bilden i sig själv är det absolut viktigaste dokumentet vi har för att förstå hur världen fungerar och vad vi kan göra med den. Den lilla bilden ger mig hopp. Särskilt om vi tittar på den ovanstående sajten för att se vad bilden säger.

Det vi ser är en möjlig rörelse; en definitiv riktning. Människor som har modet att överge sina traditioner skapar framtiden. De ökar sin egen frihet, självsäkerhet, medvetenhet, öppenhet, samhörighet, glädje, förmåga till tillit och tillfresställelse med sina liv, och ökar desamma för alla andra. Människor som av den ena eller andra anledningen håller fast på traditioner gör det motsatta, och får oss alla att gå baklänges.

Vi vill komma så långt åt höger på kartan som möjligt. Det är ingen åsiktsfråga; det är helt enkelt ett mått på livskvalitet. Och vi tenderar att röra oss åt höger genom att ta oss uppåt. Vi kan ta oss nedåt, men då följer en rörelse bakåt, åt vänster. Det är inte heller en fråga om åsikt; det är ett enkelt konstaterande av globalt historiskt faktum. Det finns inga länder i det översta vänstra hörnet av kartan eller i ett stort område i det nedre högra hörnet; det finns ingen möjlig verklighet där en kultur kan utveckla de kombinationerna av värderingar.

Det är förstås inte en fråga om hur viktiga dessa saker är, bara en fråga om hur viktiga de känns för dig. En syrier, till exempel, som lever i skräck för att få en kula i huvudet vilket ögonblick som helst, känner kanske samma avsaknad av trygghet som en svensk som fruktar att hens trappuppgång ska lukta curry om det flyttar in för många invandrare.

Fast dessa problem har helt olika lösningar. En del fruktan kan man bara bemöta genom att ta sig någonstans med mindre kulor i luften medan man fortfarande lever, medan en del handlar mer om att växa upp.

Mitt namn är Emil Wikström, och jag överlåter klokheterna idag åt samhällsforskarna och författaren Arundhati Roy:

torsdag 18 september 2014

Sagan om mänskligheten

Först, såvitt vi vet, levde vi som nomader, och det funkade hyfsat. Sen hade vi fasta bosättningar, och det funkade bättre. Längre medellivslängd, färre mord per capita, såna grundläggande nyttigheter, bland annat. Sen hade vi stadsstater, och det funkade ännu bättre. Sen hade vi små, feudaliska kungadömen, och det funkade ännu bättre än så. Nu har vi länder, och det har aldrig funkat bättre.

Vad kommer härnäst? Ingenting, enligt rasisterna.

Mitt namn är Emil Wikström, och vissa mönster kan inte ens jag missa.

måndag 15 september 2014

Om val

Sverigedemokraterna skulle skrämma mig om de hade kompetens och resurser nog att åstadkomma någonting mer än en aldrig sinande ström av sjävbelåtet hånflinande lögner. Men nu känner jag bara sorg för att de visar att det finns en stor del av landets befolkning som är så katastrofalt själviska och obildade och lata och fega att de kan luras att stå för Sverige mot mänskligheten; mot framtiden; mot friheten.

Men ni har nu fyra år till på er att bevisa att ni inte kan någonting, inte vet någonting, inte vill någonting men ta mig sjutton om inte den ras ni tillhör är bäst i världen; att bevisa att det är omöjligt att gå från ord till politisk handling i ett upplyst samhälle som förstår att det ni vill göra är ovärdigt människan.

Fyra år till att bevisa att det inte går att bara vara litet rasist; att när man öppnar dörrarna för Sverigedemokraterna så följer Svenskarnas Parti, konspirationsteoretiker, Anders Breivik, Osama Bin Laden, Boko Haram, IS, okunskap, fruktan, misstro, motsättningar, hat, Auschwitz. Att när demokratin försvagas blir demokratin svagare.

Mitt namn är Emil Wikström, och jag hoppas er läxa är värd priset som vi alla får betala.

onsdag 27 augusti 2014

Vad jag ser

Inatt på nattens folktomma gator såg jag den sägenomspunna albinotraktorn, asfaltsjunglens vita lejon. Jag stirrade och stirrade tills jag var säker på att det inte var en vanlig gul traktor som såg blek ut i gatlyktans sken, och stannade och släppte förbi den på övergångsstället.

Vid fruktdisken på Ica såg jag en underskön kvinna med stripigt hår och stora glasögon och säckiga kläder som plockade äpplen. Hon verkade väldigt noga med att hitta rätt äpplen. Jag fick för mig att hon var en deprimerad prinsessa som behövde en kyss för att göra henne glad.

Jag ser sagor överallt och jag blir mer och mer besluten att fortsätta arbetet. Allt är bra.

Mitt namn är Emil Wikström och jag hoppas inte på någon Gandalf som dyker upp för att ta mig på äventyr för jag är väldigt upptagen med att skriva mitt eget.

tisdag 24 juni 2014

Varje problem i konstnärligt arbete är ett tekniskt problem

Det här är det jag minns:

Historien utspelade sig i ett universitet uppbyggt i och omkring ett urgammalt stenslott högt uppe på ett berg. Inte det minsta likt Hogwarts, bara tråkig gammal sten med tusen års historia omgivet av vilda skogar och stupande sluttningar och ektunga parker med slingrande grusgångar och en vildvuxen kyrkogård. Jag tror det fanns en kyrka som var så gammal att man inte kunde gå in. Praktiskt taget en ruin.

Och det handlade om en grupp studenter, kanske inte riktigt vänner, som hittade en dörr. De kunde aldrig öppna dörren, och den var inte förtrollande på något vis, men av olika sammanträffanden kom denna dörr att bli nyckeln till olika stora förändringar i karaktärernas liv och påverka deras förhållanden med varandra, och dess skugga dröjde kvar i berättarens minne i hela hennes liv efteråt.

Det är inte så illa. Jag kommer säkert att kunna skriva en bra historia baserat på vad jag kan minnas.

Men det är det jag inte kan minnas som plågar mig.

Jag skrev hela den här historien, förstår du. Det var en mycket kort novell som precis täckte ett uppslag, mindre än tusen ord. Varje ord var lysande, och de lyste så klart i mitt sinne, alla ord tillsammans, i harmoni. Allting passade perfekt ihop med allting annat. Det var inte bara en gripande känslomässigt trovärdig oförglömlig historia som jag gjort fullständigt levande, det var också en poetiskt fulländad skapelse där ljudet i varje enskilt ord och rytmen i ordens följd inte skulle kunna bli bättre, och jag var ledsen för att ingen översättning - fast jag förstås skulle översätta den till engelska - skulle kunna göra historien rättvisa.

Allt det här hände i en dröm.

Jag vaknade och hade hela historien kvar, varje ord klart lysande i mitt sinne. Det här var inte som när man brukar drömma om klockor eller ord på papper, som ändrar sig så snart man tittar bort; det var en verklig fungerande historia och den var som tejpad fast i mitt närminne. Det enda jag tänkte på var den lilla epiologen längst ned på andra sidan som jag fortfarande jobbade på. Den började med meningen "Åren sköljde över mig som regn" och det verkade litet billigt, litet klyschigt, litet ihärdigt påtvunget poetiskt, kanske inte lika perfekt som resten av historien och jag funderade på hur jag skulle kunna bättra på den meningen, eller skriva en helt annan mening som sa samma sak men närmare berättarkaraktärens väldigt väl avvägda unika röst. Jag gnuggade frånvarande ett finger i mitt vänstra öga som kliade outhärdligt och producerade en stadig ström av tårar medan jag lugnt och förståndigt tänkte igenom meningen.

Och innan jag kom fram till något upptäckte jag att jag glömt varje ord utom den meningen.

Så sköljde jag mitt öga under badrumskranen, klädde på mig och satte mig att skriva den här poänglösa historien i stället, som min egen Tribute. Till den bästa novellen som aldrig skrevs ned i vakenvärlden.

onsdag 28 maj 2014

En helt annan lista

Jag sätter mig ned för att börja om för tredje gången. Det verkar hända vart femte år. Antagligen kommer jag att börja om igen innan år 2020 om jag inte gjort färdig boken då. Så jag har en deadline. Det är bra.

Så här är en lista för författare. Grundläggande frågor om dina karaktärer:

1. Vad skulle fullständigt krossa din karaktär?

Jenny skulle aldrig hämta sig om Lucia lämnade henne.
Lucia kan faktiskt inte bli sårad. Hon har redan förstörts.
Leon skulle inte klara sig utan sina händer.

2. Vad var det bästa i din karaktärs liv?

Av saker Jenny inte längre har, hennes döttrar.
För Lucia, den bekymmerslösa friheten.
Leon hade den bästa systern.

3. Vad var det värsta i din karaktärs liv?

Jennys största fiende har alltid varit och kommer alltid att vara henne själv.
Lucia skulle säga rädslan, smärtan, skammen, isoleringen och förräderiet men till sist erkänna att maktlösheten var det värsta.
För Leon, döden.

4. Vilket till synes meninslöst minne fastnade för din karaktär?

Jenny: Jord mellan tårna, vind i håret, allting nytt och okänt.
Lucia: Bara ett vagt minne av moderns röst.
Leon: Doften av mogna nypon.

5. Jobbar din karaktär för att finansiera sina hobbies eller fyller hobbies upp hens tid utanför jobbet?

Vi skulle kunna säga att Jenny jobbar bara för att betala räkningarna, fast för henne är jobbet snarare ett uppdrag, en mission, ett högst meningsfullt och svårt och gott verk. Det kan bero på att hennes arbetsgivare är en gud och lönen är odödlighet.
Lucia skulle säga att hon är arbetslös för att hon avskyr ansvar, hon tänker inte på det hon uthärdar som forskningsobjekt som ett jobb utan bara något hon gör för att vara snäll mot sina vänner. Hobbies har hon för att fylla all sin tid.
För Leon är jobb och nöje en och samma sak. Hennes konst tillfredställer hennes vetenskapliga nyfikenhet, hennes ekonomiska behov, hennes kreativa och samhällsnyttiga ambitioner, hennes existensiella bekymmer, allting.
Jag skrev en historia om en karaktär med ett vanligt niotillfemjobb en gång, men hon gav upp det för att bli seriemördare.

6. Vad vill din karaktär inte gärna berätta för någon?

För Jenny tog det länge innan hon kunde tala om hur hennes första dotter dog.
Det har gått flera hundra år, men Lucia kan fortfarande inte få fram orden.
Leon har en hemlighet som bara hon känner till i den här världen.

7. Vad tycker din karaktär om sex?

Jenny är betydligt mer konventionell än hon vill föreställa sig att hon är; för att vara den som springer naken genom skogarna från värld till värld och ligger med allt ifrån sjöjungfrur till centaurer bara för att experimentera trivs hon mycket väl med att kramas med Lucia natten lång.
Lucia har problem att uppnå orgasm, och oerhörda problem med sex i allmänhet. Hon är möjligen inte ens lesbisk, men Jenny är den enda hon litar på.
Leon är möjligen asexuell, eller så lider hon av en kombination av specifika böjelser besläktade med homoromantik och heterosexualitet som gör det omöjligt för henne att ha ett tillfredsställande samlag och/eller förhållande med någon existerande människa. Hon vill ha sex ungefär som de flesta, men med vem eller vad kan hon inte säga. Det är komplicerat.

8. Hur många vänner har din karaktär?

Jenny har vanligtvis en eller två vänner i taget. Hon står inte ut med att vara ensam, men hon blir lätt utmattad och frustrerad av att ha för många människor att bry sig om.
Lucia är lättare att stå ut med än hon tror, men hon har inte direkt "vänner". Det vore närmare sanningen att kalla dem "personer som inte kan slippa ifrån henne och som hon inte kan slippa ifrån och alltså delar ett långsiktigt intresse att komma överens till varje pris". Men hon verkar ha tre av dem.
Leon har två, om man inte räknar med spöken.

9. Hur många vänner vill din karaktär ha?

Jenny: Fler.
Lucia: Färre.
Leon: Alla.

10. Vad skulle få din karaktär att ställa till en offentlig scen?

Jenny har problem med att inte ställa till en scen varje gång hon ser eller hör talas om något orätt.
Lucia skulle om någon antastade, hotade eller tittade på henne på fel sätt ställa till en scen på så vis att hon flög iväg.
Leon är väldigt behärskad, fast hon kan ibland drabbas av melankoli och bryr sig inte det minsta om någon ser henne gråta.

11. Vad skulle din karaktär dö för?

Jenny gillar inte att dö, men det händer att hon kan behöva ställa upp för att fylla något större syfte, och då tvekar hon inte. Men om hon skulle dö utan att komma tillbaka skulle det bara vara för hennes vänner.
Lucia kan inte dö, men det finns enligt henne mycket värre saker. Om hon kunde skulle hon gärna genomlida det värsta bara för att rädda en annan flicka från det.
Leon skulle dö för en bättre värld, fast hon tror att hon kan uträtta mer åt det hållet som levande.

12. Vad har din karaktär för brister?

Jennys största brist är hennes behov av självkontroll, följt av hennes tendens att se saker i svart och vitt. Hennes vilja att hjälpa alla, lojalitet till sina vänner och totala oförmåga att ljuga ser hon inte som brister.
Lucia har förstås svårt att lita på någon. Paranoid, bitter, glädjelös, och med en viss oifrånkomlig känsla av distans från andra människor.
Leon är en väldigt skicklig lögnare. Orädd, kanske naiv, något självupptagen, älskar uppmärksamhet. Hon vet ingenting om att slåss, eller förlora.

13. Vad låtsas eller försöker din karaktär bry sig om utan att faktiskt göra det?

Jenny försöker bry sig om människolivets okränkbarhet, men hon dödar oftare än de flesta.
Lucia låtsas bry sig om att äta och sova för att passa in.
Leon vill kunna uppskatta andra, dödliga konstnärers arbeten men kan inte låta bli att vara nedlåtande.

14. Hur skiljer sig din karaktärs image från den image hen vill framställa?

Jenny tänker inte direkt på hur andra ser på henne, men hon ser sig själv som en något korkad barbarisk slagskämpe och mördare och vill inte se hur klok hon är.
Lucia vill vara gracil och felfri och cool och ouppnåelig, som en flygande ballettdansös, fast hon är snarare som en raket.
Leon tror att hon vill vara en outgrundlig konstnär, men hon är alldeles för involverad i människorna omkring henne.

15. Vad är din karaktär rädd för?

Jenny är rädd för att göra andra illa.
Lucia har en typ av klaustrofobi.
Leon är rädd för att missbruka sin makt.

16. Vad gör de flesta människor i din karaktärs värld som hen tycker är dumt?

Jenny förstår inte hur folk har fördomar.
Lucia förstår sig inte på optimister.
Leon tycker att folk tar allt fint de har för givet.

17. Var står din karaktär på en skala från artighet till oförskämdhet?

Jenny avskyr formaliteter och kan inte ens ljuga för att vara artig, så hon uppfattas lätt som ouppfostrad, fast hon bryr sig mer om att visa djupare omtanke.
Lucia är ofta aggressivt oförskämd, och i bästa fall obetänksam.
Leon kan vara ofelbart diplomatisk när hon vill.

Mitt namn är Emil Wikström och jag skulle inte ha lagt ned två timmar på det här.

onsdag 14 maj 2014

Det är dags för ännu en lista

Stulen från Tumblr, översatt av mig.



(ノ◕ヮ◕)ノ~『✧~*OM DIG*~✧』
1. Är du mer feminin eller maskulin?
Jag är en minne om jag måste välja. Uppskattningsvis är jag 30% maskulin, 20% feminin och 50% obrydd.
2. Är du lång eller kort?
För lång. Jag tror jag fortfarande växer långsamt.
3. Vad är din favoritfärg?
Jag har olika anledningar att tycka om alla färger jag kan se och ett par som jag inte kan se, men jag gillar det drömlika gränslandet mellan de mörkaste fylligaste gröna och blå färgerna på ett särskilt sätt.
4. Vad älskar du hos dig själv?
Min konst.
5. Vad är din största brist?
Rädslan för att missförstå.
6. DSer du dig själv annorlunda än andra beskriver dig?
Vanligtvis.
7. Vad är du riktigt, riktigt bra på?
Fantisera så hårt att det jag tänker blir verkligt för mig, utan att glömma den delade verkligheten.
8. Vad är du riktigt dålig på att göra fast du älskar det?
Teckna. Förstå människor. Mod. Förhållanden.
9. Vad har andra försökt tvinga dig att göra?
Hederligt arbete. Det är nog det enda, om man inte räknar med meningslösa mobbinggrejor som att dricka en hel flaska soja.
10. Hur spenderar du din fritid?
Skriver, läser, ser på film, umgås med vänner i verkligheten och på Internet. Äter för mycket godis.
11. Beskriv hur du klär dig i en mening.
På morgonen tar jag på mig byxorna ett ben i taget och letar upp en någorlunda hel och ren tröja.
12. Har du fått dina naglar målade professionellt någon gång?
Näpp. Jag kan minnas en moster och en klasskompis som målat en eller annan tånagel för att de hade tråkigt, men annars har jag aldrig rört nagellack. Har inte mycket till övers för spackel i allmänhet.
13. Vad är det mest förolämpande någon har sagt till dig?
Om vi räknar hur förolämpad förolämparen tycker jag borde bli av deras förolämpning är det värsta jag har blivit kallad utan tvekan "smart". Ja han menade nog snarare viktigpetter eller något däråt, men den här mannen kallade mig "smart" för att han tyckte att jag inte tog hans djuplodande filosofiska frågor som han hävde ur sig i ett chattrum på allvar eftersom jag gav ett pat vitsiga svar för att hålla konversationen igång medan jag tänkte efter. Sedan ägnade han till synes varje vaket ögonblick i flera månader åt att straffa mig för min smarthet genom att säga emot mig i allting, underminera mitt förhållande med andra personer i den här chatten och sprida lögner om mig tills han flörsvann efter ett meddelande om att han skulle förlora sin bostad på grund av pengabrist och jag drog en suck av skadeglad lättnad.

Och om vi räknar hur förolämpad jag blivit av något som någon sagt till mig är det svårare. Jag brukar ta förolämpningar som skämt och skratta gott åt tanken att förolämparen tror att jag ska bli sårad på något vis av att bli kallad "dålig förlorare" eller "klenskit" eller "kålhuvud" eller "lillgammal besserwisser" eller vad som helst. Ibland blir jag oroad när jag anar vidden av de missförstånd som måste ha uppstått för att förolämparen skulle välja att kalla mig så felaktiga namn, och ibland blir jag orolig för att de kan ha rätt och ser över mitt liv, men jag blir inte arg eller upprörd eller ledsen som det är meningen att man ska bli när man får veta att någon tycker osmickrande saker om en.
14. Favoritspel?
Sanning eller konsekvens.
15. Vad är din hårfärg?
Ljusbrunt oftast. Kan bli mörkare eller ljusare beroende på hur långt det är.

(ノ◕ヮ◕)ノ~『✧~*FILOSOFI*~✧』
16. Tror du på Gud?
Jag tror på alla möjligheter. Jag tror på människan, och framtiden, och fantasin.
17. Är mäns rättigheter en sak?
Visst har män rättigheter, precis som alla andra människor. Men det mansrättsaktivister talar om, att män skulle vara den mest förtryckta gruppen i samhället, är en fantasi som skapats av vita konservativa antiteistiska Amerikanska unga (15-22 år) män som vill legalisera mariuana. Enligt omfattande statistik som uppgetts av Internets främsta forum för mansrättsaktivism.
18. Existerar kärlek på riktigt?
Det beror väl på vad  man menar med att "existera på riktigt". Kärleken har ingen fysisk komponent, men det är ändå utan tvekan en sak i motsats till frånvaron av en sak, och den kan bevisligen påverka verkligheten utanför människans fantasi. Kärlek är väl som de flesta andra mentala konstruktioner människan bygger upp i sitt sinne antar jag
19. Kan vetenskapen en dag förklara allting?
Jag tror inte det. Jag gillar nämligen fraktalteori, som säger att verklighetens struktur är oändligt komplex, och alltid kommer att erbjuda större och mindre skalor att utforska än det stösta och minsta vi kan se. Men det är förstås en inte särskilt väl underbyggd åsikt. Jag vet inte så mycket om vetenskapens gränser, det är alldeles för mycket att studera i för specifika områden som inte hjälper mitt arbete så mycket, så jag lämnar det åt seriösa forskare.
20. Uppfostras vi att älska ting, eller älskar vi tingen på grund av hur vi uppfostras?
Jag kan bara tala för mig själv, men jag kommer konstant på nya saker att älska och nya sätt att älska dem och jag har ingen aning om min uppfostran haft någon inverkan på någon av dem, än mindre på vilket sätt den inverkan skulle ha fungerat. Ja vi kan ju konstatera att jag tycker om socialismen precis som min familj för att ta ett konkret exempel. Vi är ett fattigt folk och vi värderar solidariteten och samarbetet mellan människorna högre än vi värderar kampen för individens framgång på bekostnad av hennes medmänniskor. Är det ett tankesätt baserat på inlärda värderingar eller matematik baserad på en grundläggande förståelse av samhällets realiteter?

Ja jag vet att det inte är ett svar på frågan du ställde.
21. Hur känner du för skolsystemet?
Vilket system talar vi om här? Det har säkert sina brister i vilket fall. Jag skulle vilja ha en skola med små klasser, typ 10-15 barn, och mer praktisk lärdom. Kanske barn 6-10 år kan gå i den klassiska skolan, så gör man över till prao i fem år på en mängd olika arbetsplatser för att få prova på så mycket som möjligt och se omfattande delar av samhället och ha en smula ansvar och litet omväxling från skolbänken. Så får man en större valfrihet i skolämnena i 16-20årsstadiet och sedan har man kanske verktyg till att bestämma om man vill läsa vidare eller börja som lärjunge i mer specialiserade fält. Skolplikten bör utsträckas till minst 22 års ålder. Det finns så mycket mer man behöver lära sig nuförtiden, tycker jag.
22. Tror du på ödet?
Nej. Jag tror det lönar sig bättre att planera och förbereda sig för framtiden, och jag tror fantasin om ödet uppstår ur viljan att känna kontroll och samtidigt slippa ta ansvar och ingenting hälsosamt kan komma därav.
23. Vad är konst?
Vad är meningsfullhet?
24. Definierar vi oss själva eller gör vårt förflutna det?
Mest en fråga om hur mycket du är beredd att anstränga dig för att vara den du vill vara tror jag.
25. Vad händer efter döden?
Jag gillar Dave Wongs definition av döden: När du dör kommer du antingen att uppleva intighet eller någonting ännu mer ofattbart. Tänk på vad det betyder. Det är en himla massa djupsinnighet i en kompakt mening. Vi skulle kunna prata i tre dagar om vad "ingenting" betyder; hur fullkomligt omöjligt för den mänskliga fantasin det är att konceptualisera frånvaron av existens - hur outtalbart svårt det är att ens uttrycka konceptet "ingenting" med mänskliga språk. När vi försöker föreställa oss döden som en intighet springer vi rakt in i väggen som markerar den yttersta begränsningen av vad människans fantasi kan göra.

Och om det finns något liv efter detta måste det av nödvändighet vara något ännu konstigare. Ännu konstigare än det som bokstavligen är konstigare än vi kan förstå. Det är inte så konstigt att folk är rädda.

Jag har ingen brådska att dö, men jag hoppas att jag dör på ett sätt som gör att ingen kan låta bli att skratta när de får höra.
26. Spelar människor roll - små prickar på en svävande stenbit i en ofattbart stor galax bland oräkneligt många galaxer? 
Så vitt vi vet är vi forfarande de enda små ljusprickarna i hela det oändliga mörkret som kan se på alla stjärnorna i skyn och uppleva sig själva i relation till universums storhet och känna sig små och obetydliga och ödmjuka och sårbara.

Om inte det är värt något så vet jag inte vad.
28. Finns det gott i alla?
Jag tror det. Jag ämnar tro det tills motsatsen bevisats, och kanske längre.
29. Finns apati på riktigt?
Jag har sett det med egna ögon, i spegeln. Förmågan att inte bry sig om saker är nödvändig för att kunna överleva i en värld med så många olika saker som vår.
29. Är människoliv bara värdefulla för att vårt samhälle bestämt att de är värdefulla?
Kanske. Eller så bestämmer samhället ett människolivs värde för att samhället ska kunna existera.

Nej, livet har inget inneboende värde. Värderingar är något som människan skapar. Det viktiga är att det fungerar; att vi kan säga att en levande människa är bättre än en död människa och alla som lever är överens om det och vi kan fortsätta leva med varandra i stället för att döda varandra. Visst är vi partiska - vi föredrar liv för att vi tillhör de levande och vi föredrar människor för att vi är mänskliga. Men i brist på vandöda och ickehumanoida samhällsmedlemmar fungerar systemet.
30. Hur känner du för samhället, de odefinierade "De" som får skulden för allting?
De är bekväma syndabockar.

(ノ◕ヮ◕)ノ~『✧~*GULLEGULLGREJS*~✧』
31. Vilket genus föredrar du?
Jag gillar flickor. Pojkar är lata, självupptagna, lättdistraherade och har svårt att prata om känslor. För att generalisera lite.
32. Vad är det första du ser när du ser någon?
Färg, rörelse, geometri. Innan jag får en klar bild med konturer och kroppsdelar brukar jag höra din röst och jag tror det är mycket viktigare för mig. 

(Jag talar här om färg, inte hudfärg. Färgglada kläder lägger jag märke till. )
33. Skulle du kunna älska någon du tyckte var ful?
Jag tror inte jag skulle kunna tycka någon jag älskade var ful. Jag har svårt att förstå vad som gör en människa vacker eller ful i alla fall. Jag tror jag kan se skönhet i alla.
34. Favorithårfärg?
Svart kanske. Karaktärer i mina historier tenderar att ha mörka hårfärger. Becksvart till och med. Fast gult, rött, brunt, vitt, grönt, blått och blandat är också kul.
35. Favoritögonfärg?
Ett blått öga och ett grönt, med virvlande silverfläckar i. Nämen alla ögon har sina ljusa punkter.
36. Ideallängd?
Tjugotre centimeter slak. Oj jag menar jag gillar korta kvinnor. Drar mindre mat, bättre på kurragömma, och så kan man imponera på dem med att bära omkring stora prylar och nå de översta hyllorna. Jag tror att en blandning av olika långa personer gör en stark familj, vars styrkor och svagheter kan komplementera varandra, och själv är jag ganska lång.
37. Beskriv din ideala pojk/flickväns personlighet?
Vad är en personlighet? Jag frågade min psykolog det en gång. Han sa att han trodde att han visste det en gång, men för varje år som gick blev han mindre och mindre säker.
38. Beskriv din ideala pojk/flickväns utseende?
Samma problem som jag nämnt förut.
39. Vad letar du efter, hjärna eller utseende?
Jag letar efter känslor. Om jag ska välja det ena eller det andra så bryr jag mig mer om din intelligens än ditt utseende, men det låter som jag kräver att du ska ha över medelintelligens, högskoleutbildning och vara den sortens person som värderar klyftighet över allt annat, och det är fel. Jag vill ha en balanserad person, med hjärna och hjärta och kropp utvecklade med samma omsorg.
40. Kan du bli kär över Internet?
Jag har varit kär i Internet så det är nog inget problem.
41. Hur stor åldersskillnad kan du hantera?
Halva den äldres ålder plus sju är minimiåldern för den yngre parten har jag fått veta.
42. Hur skulle du presentera dig på en blindträff?
Om jag visste det skulle jag kanske ha en blindträff.
43. Kan du förlåta någon som varit otrogen?
Jag kan förlåta allting. Om du ber om förlåtelse tror jag förmodligen att du menar det. Och jag litar på att du inte utnyttjar min godhet mer än du behöver.
44. Är det lika allvarligt att ljuga om något allvarligt som att vara otrogen?
Hårklyverier. Det går inte att vara otrogen utan att ljuga, men lögnen är nog det som sårar mig mest
45. Just nu skulle du kunna ringa/springa till den du älskar (om du är singel då) och bekänna dina känslor, kyssas eller något i den stilen. Vad är det som hindrar dig?
Jag behöver någon att älska.

Mitt namn är Emil Wikström och jag fyller i listor som ingen annan.