tisdag 25 september 2012

22. Sånt som gör mig upprörd

Krig, miljöförstöring, svält, fördomar och Moderater. Mest det vanliga. Men för att gå in på djupet och leva upp till utmaningen.

Det som frustrerar mig mest i världen är människor som underskattar människor. Det är en extremt tilltalande illusion, jag vet precis hur det fungerar och tränar dagligen för att stå emot men lockas ofta att göra det ändå. Det är så enkelt och så tillfredsställande att tänka, till, exempel, "Varför fattar inte folk att Big Bang Theory förolämpar både sina karaktärer och sin publik? Varför tror den stora massan att det är det roligaste som finns att döma av hur de ser på programmet mer än någon annan komediserie? Den stora massan, majoriteten av befolkningen, är helt klart idioter med liten förmåga till självständig tanke, små förutsättningar för att kunna utvecklas som människor och i slutändan mindre väsentliga än jag är." Den sista delen kanske en mer moralisk person inte skulle kunna formulera medvetet i ord, men tankesättet finns där. Det är likadant för varenda människa som överhuvudtaget har ett ego. Och det stör mig att se folk tänka så utan minsta medvetenhet om vad de gör.

Det gör världen så mycket ljusare att tro väl om andra, att överkomma den där impulsen att förringa. Det får dig att må bättre. Det får dem att må bättre. Om du behandlar folk som vuxna kanske de svarar med att bete sig som vuxna. Det enda som lider är ditt ego, och det är som det ska vara. Så det stör mig när detta inte händer.

En annan sak som gör mig ledsen är när människor låter sina liv bli små och grå av rädslan för att misslyckas med saker. Inte för att du kanske inte har råd med en viss risk, men när du låter bli att göra någonting du vill bara för att du fruktar att kanske få uppleva känslan av att misslyckas, att ha fel, att bli besegrad. Jag har länge försökt förstå hur någon kan leva med villfarelsen att någon av dessa små känslor på något vis är värre än själva fruktan. Det har antagligen att göra med att skräcken är så stark att vi inte vågar erkänna dess existens alls.

Mitt namn är Emil Wikström, och jag önskar människan mod.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar