tisdag 25 september 2012

20. Denna månad

Jag skrev om min dag medan den hände och min vecka som ännu inte hänt, så det naturliga nu verkar att skriva om min månad som redan har hänt. (Dessutom har jag inga planer så långt fram.)

I slutet av förra månaden begravde jag mamma förstås. För att vara teknisk var hennes syskon och präst som begravde henne, men jag var på begravningen. Det är konstigt att man väntar så länge med att få det jobbiga överstökat, tycker jag. Det tog en vecka innan vi ens fick se hennes kropp och börja acceptera verkligheten i hennes död. (Och även den dagen fick vi vänta så länge som möjligt för att göra allting som var mindre viktigt och mindre svårt först.) Sedan vänta två veckor till för att planera begravningen och begravningsbyrån att fixa alla detaljer och ta saftigt betalt för dem. Nu var det förstås den här fredagen som passade bäst för de flesta av de närmast sörjande att komma till begravningen, men jag ogillar själva konceptet.

Om jag fått bestämma skulle jag ha tagit kroppen med mig så snart vi tittat färdigt. Jag skulle släpat kistan ned till stranden, ensam om nu ingen ville hjälpa till, byggt ett bål och ordnat kremeringen med mina egna händer, utan att vänta. Jag har fått höra att det verkar som en morbid idé men jag tycker inte döden blir mindre morbid för att man lämnar hantverket åt någon annan.

Men i alla fall har det färgat min månad mer än något annat. Jag hade ett par drömmar där mamma var med och eftersom jag visste att hon var död fick jag omedelbart klarhet i att jag drömde och kunde börja flyga. Kanske finns det någon metafor i att det är lättare att flyga nu när hon inte finns mer, fast isåfall är flygandet inte värt det.

Vädret har varit nästan uteslutande grått, rått och kyligt med oförutsägbart regn, som om världen deppade med oss. Skolan har varit, som jag nämnde igår, oengagerande. Den sista biten av det där kapitlet jag avslutade tog mycket längre att skriva än jag gillar att medge. How I Met Your Mother har haft uppehåll. Jag har haft mycket mindre besök hemma sen jag satte stopp för övernattningar utom i nödfall. (Min bror gillar att stanna tre-fyra-fem dagar i taget och jag kan inte sova när jag har besök.) Jag har förfallit till spelet med rymdskepp på Internet som vanligtvis brukar bli aktuellt när vinterdepressionen sätter in på allvar. När jag tänker på saken verkar det ha varit en osedvanligt tråkig månad.

Men jag har skrivit. De gånger jag arbetar verkar inte så små eller korta som de borde; de fyller upp tid bortom tid. När jag skapar glömmer jag tid och rum, och efteråt minns jag allting.

Och jag har haft ett par dagar med mina vänner. Aspråkslösa dagar, men de räknas ändå mer än vilka dagar som helst utan dem, oasvett vad för vettigt jag gör med dem.

För ett tag sedan det någon som frågade om jag inte ville bli rik. Jag har haft många långa år och en del svåra år på mig att tänka, och jag tror att jag har en god idé om vad jag tycker är viktigt och inte. Och jag sa att rikedom för mig är att ha någon som tycker om mitt arbete och att ha tid att spendera med mina vänner.

Så det har varit en rik månad. De brukar vara det.

Mitt namn är Emil Wikström, och jag vet att alla pengar i världen inte kan köpa en minut mer.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar