Jag vaknar när solen går upp omkring fyra på morgonen, fullt utvilad och redan uppe ur sängen innan jag ens är säker på vem jag är, för huvudet är fullt av idéer och fingrarna kliar av längtan att skapa. När datorn startar kommer jag ihåg att jag har fått veta att Internet ska vara avstängt hela dagen*, så ingenting distraherar mig från arbetet. Jag går rakt in i Zonen och upptäcker plötsligt att klockan är två på eftermiddagen och jag har skrivit en fem-sextusen ord som låter oooerhört bra.
Först då äter jag frukost.
Sedan kommer kusin Matilda på besök. Vi ser på movies och sjunger sånger och läser sagor utan avbrott till midnatt minst. Hennes telefon är trasig* och det är söndag och hon har semester och hon förmår idag att inte bekymra sig om morgondagen.
Så går vi på vandringsfärd i den ljusa sommarnatten och ser de mest fantastiska ting. En annan nattvandrare eller två dyker upp* och vi plockar sura blad till frukost i soluppgången. Främlingarna och vi blir vänner för livet. Jag går till sängs trygg i vetskapen att ingenting någonsin kommer att bli som förut.
*Osannolikt men inte omöjligt sammanträffande.
Mitt namn är Emil Wikström, och min dag idag har varit minst halvperfekt.
Å det låter som en underbar dag! Okej, jag stänger kanske av mobilen nästa gång jag kommer till dig så vi får se på film ostört. *
SvaraRadera